Feelings

Denna sidan känner ni kanske inte riktigt igen av mig då jag inte brukar vara riktigt så här öppen i bloggen. Även om detta är ett känsligt ämne så kände jag bara för att skriva av mig lite. Det är såklart känsligt, men ibland är det skönt att prata om det/skriva av sig. Även ifall det är svårt att förklara precis hur jag menar, så tror jag att ni förstår lite ändå. 
 
Är det någon som har känt känslan av att känna sig helt tom, ensam? Lämnad? Om inte så är den så sjukt svår att beskriva. I höstas gick min morfar bort och han är den första nära som jag har mist. Känslan man får när man har mist någon är helt obeskrivlig, alla kommer ju få uppleva den förr eller senare. Men för er som har upplevt det vet hur hemskt det känns. Att känna smärtan i bröstkorgen av tomhet, saknad och ensamhet. För oss kom detta beskedet som en chock, det liksom bara hände helt oväntat. Kommer ihåg hur overkligt allt kändes, att allt kan ändra sig på sån kort tid.
 
Har nära vänner som har förlorat sina nära, och ifall man har en vän som har förlorat någon så vill man ju förstå hur de har känts osv, vara en bra kompis samt finnas för personen. Men ifall man då inte har varit med om det själv så vet man ju egentligen inte smärtan som uppstår inom en (låter kanske konstigt), och det vet jag för innan jag själv fick uppleva den hade jag ingen aning om att något kunde kännas så mycket. Man förstår att det känns hemskt för personen, men den känslan man får är i princip omöjlig att "inbilla" sig. Det är svårt att vilja finnas för personen då man inte riktigt vet hur man ska bete sig, vad man ska säga osv. Brukar oftast bli så att de allra flesta "backar" undan för att det anses vara för känsligt att prata om (vilket det iofs kanske är för vissa personer), jag tror att anledningen till att man inte vågar ta upp ämnet är för att man är rädd för personens reaktion. Men jag vet att säkert de flesta uppskattar att få en extra kram då och då, frågan hur det är eller hur man mår - att känna att någon bryr sig är värdefullt.
 
Alla tacklar en sån här sak olika! Känslorna går upp och ner i vågor, de första veckorna var hemska för mig. Jag grät hela tiden och ville inte förstå att han har lämnat oss, sedan har det gått en längre tid där jag inte har känt lika mycket och sedan känner man sig mer känslig och ledsen igen.
 
Ta hand om alla era nära & kära. Visa uppskattning, ofta!♥
 
Bild från underbara Olofsbo i somras!

Kommentarer
Postat av: Clara skattberg

Åh Karro:(

Som du och jag pratat om innan så vet vi båda hur fruktansvärt det va att förlora våra morfödrar (säger man så?)
Men vi har varandra att prata med om det känns jobbigt och det är precis som du säger, man kan inte förstår förrens det väl hänt... Aldrig kunde jag tro att man skulle känna sån tomhet, gråta så mycket så att det inte fanns några tårar kvar och allt de va det hemska innabär.... Det är omöjligt att förstå om man inte upplevt det.. Tyvärr har både du och jag gjort det.. Men vet du va jag tror? Jag tror att både din och min morfar finns med oss hela tiden även fast dom inte är med kroppsligt!
Som jag sagt innan så finns jag alltid här hjärtat! Kram<3

2013-02-16 @ 23:41:34
Postat av: Clara skattberg

Åh Karro:(

Som du och jag pratat om innan så vet vi båda hur fruktansvärt det va att förlora våra morfödrar (säger man så?)
Men vi har varandra att prata med om det känns jobbigt och det är precis som du säger, man kan inte förstår förrens det väl hänt... Aldrig kunde jag tro att man skulle känna sån tomhet, gråta så mycket så att det inte fanns några tårar kvar och allt de va det hemska innabär.... Det är omöjligt att förstå om man inte upplevt det.. Tyvärr har både du och jag gjort det.. Men vet du va jag tror? Jag tror att både din och min morfar finns med oss hela tiden även fast dom inte är med kroppsligt!
Som jag sagt innan så finns jag alltid här hjärtat! Kram<3

Svar: Ja det tror jag också, hoppas verkligen det iaf! Kände verkligen närvaro de första veckorna.. finns alltid för dig också gumman! Kram<3
Karolina

2013-02-16 @ 23:42:02
Postat av: amanda

jag har förlorat min farmor farfar och mormor och jag kände precis som du skriver men jag kände mig arg med och undrade varför dem här människorna som jag älskade dog i så tidig ålder och varför inte en brottsling dog istället, kände att livet inte är rättvist...och är du ledsen eller ngt annat är jag bara ett sms ifrån<3

Svar: ja precis, det känns så orättvist.. finns för dig med ifall det är nåt vännen!<3
Karolina

2013-02-17 @ 09:09:33
URL: http://aramsmo.blogg.se
Postat av: victoria

s¨åå himla härlig bild! ♥

2013-02-17 @ 12:02:19
URL: http://vickevictoria.blogg.se
Postat av: Tora

Åh du beskrev känslan så bra, innan min kusin som bara var 9 år dog tänkte jag alltid "everything happends for a reason" men efter det så kan jag inte tänka så, för vad var orsaken för det liksom? Jag blir så arg och ledsen, varför hände det henne? Livet är så jävla orättvist

2013-02-17 @ 12:15:27
Postat av: Lina

fint skivet ochjag föstår eftersom jag förlorade min kanin som betyde allt för mig! det ä svårt att beskriva en känsla men starkt av dig att du tar upp det! !


kram Lina

2013-02-17 @ 12:32:44
Postat av: Linnea [Fotoblogg]

Gud vad fin blogg du har tjejen!:D Fina bilder och allt!!!:D

Kram

2013-02-17 @ 13:24:23
URL: http://www.linneaphoto.blogg.se
Postat av: Linn

Otroligt vacker bild! :)

2013-02-17 @ 14:08:03
URL: http://jennylinnviktoria.blogg.se
Postat av: MY VESTLUND '

COOL BILD.

2013-02-17 @ 14:55:30
URL: http://WWW.MYVESTLUND.SE
Postat av: majis

<3<3

2013-02-17 @ 20:53:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0